Sekelskifte i Stockholm
Norstedts, 2004/Albert Bonniers förlag 2016
Min första skriftsamling med texter författade 1994–2004, publicerad 2004. Boken har av flera skribenter kallad en modern Röda rummet. Som något av en klassiker måste den bedömas. Här ingår många av de texter som också finns tillgängliga som e-böcker, separat och i samlingen En svensk gonzo. Nedan många citat ur och boken.
Köp Sekelskifte i Stockholm som e-bok här!
Pappersboken är tyvärr slutsåld sedan länge. Den går ibland att hitta på antikvariat men då för dyra pengar.
”Har aldrig haft så roligt på svenska”
–Bodil Malmsten
”Det är utan tvekan en modern Röda Rummet, med en enorm vrede och energi som pyser och väller fram. Jag känner igen mig och håller med i allt. Men framför allt har den ju ett sådant djävla gott humör och är så djävla kul att läsa!”
–Ulf Linde
”I varje skogstjärn lurade en kärnvapenbestyckad miniubåt, i var vassrugge en osäkrad Spetznaz-soldat, ivrig att in på baraste käkbenet slipa ned våra vettskrämda folkhemska tandhalsar. När det var som värst studsade hela vår samhällskropp omkring som en okontrollerat hallicunerande amfetaminist på kardinalknasets knivsegg.”
-Från kapitlet I begynnelsen var ubåtarna från 2004, även tillgängligt separat som e-bok
”Slog mig ned och läste första kapitlet i Claes Brittons bok Sekelskifte i Stockholm, det kanske jag skulle ha sett upp med
Det gick knappt att läsa för det var så in i helvete roligt
Jag skrattade som jag inte har skrattat på mycket länge och jag skrattar än
Han hanterar ubåtsjakten och Stockholm Waterfestival och som han hanterar det
Man påminns om 90-talet på ett knockoutande sätt
Varför skrivs inte mer sånt här, det finns så mycket att skratta ihjäl faktiskt
Kjell Alinge lär ha kallat Waterfestivalen Galne Gunnars Woodstock
bara en sådan sak, jag ser allt framför mig genom skratt-tårarna
Jag tror att Britton medvetet lät bli att röja i VM i fyrverkeri som också blommade ut i all sin överdrivna galenskap, han hade nog gått ned i själslig spagat då”
–Ulf Lundell, Vardagar 5
“Vägen kantas av jordbruk och hagar befolkade av hästar. Överallt står de där, provocerande overksamma, dessa de mest perversa av alla djur — monstruöst kraftfulla sexmaskiner, ohjälpligt fjättrade i sina praktfulla kroppar av hjärnor dimensionerade för ekorrar. Ja, herregud...”
-Från kapitlet Skräck och hat i valkampanjen 94 från 1994, även tillgängligt separat som e-bok.
”Kulturetablissemanget kommer aldrig att veta hur de ska förhålla sig till din bok, eftersom den är så skandalös i sitt klassperspektiv. Själv kommer jag ju från en annan klass, men jag kan ju se att det du skriver är helt sant. Framför allt är det ju så inihelvete roligt.”
–Stig Larsson
”Vi har hunnit till Bröderna Olssons vitlöksbar. Min assistent börjar bli tungrodd. Nere i Hannas källare lyckades han med något jag själv aldrig gått i land med: att slänga en bictändare i betonggolvet och få den att explodera! Här sitter vi inbegripna i ett slags samtal med en av bröderna Olsson och hans värmländske barndomsvän — en stor djävla kaukasier som förevisar sitt nya Café Opera-kort med dataremsa. Tomas kroknar för varje minut. I baren på Sjögräs kollapsar den arme ynglingen under tyngden av kärlekens problematik och måste forslas bort.”
-Från det beryktade kapitlet om Södermalm, Söder om anständighet från 1995, en klassiker, tvivelsutan. Även tillgängligt separat som e-bok.
”Vilka högligen roliga skarpa fyndiga stycken — mina egna Östermalm och Sommaröarna förbleknar med sin större välvilja, även om jag ryckas ha avsnitt om samma sak, eftersom vi har samma bakgrund ehuru trettio år skiljer oss. Texter som dessa har tendens att åldras, men de är efter nedskrivandet (?), tycks de mig fräscha och fortfarande helt aktuella — framstår genom sitt vitala språk”
–Per Wästberg
”Några av fotsoldaterna gav själva katten i reglementet och halsade öppet ur gallondamejanger med Smirnoff, Baily´s och Baccardi, utan reaktion från kampanjledningen. Mats ”Hulken” Hulth, som såg ut som en galen professor med flygande hårtestar och vilt uppspärrade pupiller bakom glasögonliser fläckade av otaliga fingeravtryck, trycksvärta, grillsås, senap och ketchup, rökte sina gula Blend-paket hela, utan att ens bry sig om att avlägsna skyddsplasten. Ja, minuterna före att det blev dags att inta sina platser i själva auditoriet fick en av kampanjtanterna vänligt men bestämt hindra honom från att tända en hel limpa i kortändan.”
-Från det stygga kapitlet Feel the light från 2003, om Stockholms skandalösa kampanj för Sommar-OS 2004. Även tillgängilgt separat som e-bok.
”Som många genuint elaka skribenter är Claes Britton väldigt rar, nästan ömsint, i verkligheten. Den ena dubbla identiteten präglar även hans texter. Det finns något sårbart i de råaste av formuleringar. Själv glömmer jag aldrig hans porträtt på Göteborg eller reportaget om Stockholms försök att arrangera OS. Texter som fick mig att vilja bli reporter.”
–Björn af Kleen
”Problemet var att Hjalmar Mehr hade vad en mer oborstad person än jag själv skulle kalla "heroinballe" — hård som härdat specialstål i obegränsade tidsintervall, men det gick aldrig för honom. När han till sist, vilt sprattlande, lyftes av från sin ofullbordade kärleksakt, då låg hans älskade Stockholm sargat och uppfläkt som en baltisk hamnsköka efter ett nigerianskt flottbesök. Stadens centrala delar var vanställda bortom igenkännlighet av bombkrater-liknande grusgropar. Brunkebergsåsen var riven i strimlor, Tegelbacken krossad, Klara skövlat och plundrat, Gustav Adolfs torg kringskuret som en teaterkuliss. Urbaniseringen hade tvärbromsat, rekordsamhället kört slut på bensinen. En otacksam folkopinion brydde sig mer om några tarvliga träd än om den framtida världsmetropolens omättliga aptit på levnadsrum.”
Från det skandalösa kapitlet Nere i City från 1996, om bland annat skövlingen av Gamla Klara. Även tillgängligt som e-bok.
”En förbannat rolig bok!”
–Klas Östergren
”’Jag är uppväxt på gatorna i Göteborg. Jag är van vid att folk håller ett visst avstånd, och den här killen kom för nära.’ Så talade Dramatenskådespelaren Örjan Ramberg sedan han för ett antal år sedan skallat ned en fysiskt underlägsen regissör under en teaterrepetition. ’Gatorna? Ska det inte vara singularis där – gatan?’, sade Tomas som en kommentar till Rambergs uttalande den gången. Javisst! Göteborg börjar och slutar med Avenyn. Den är som en abnormt förstorad aortaåder i en förbrukad alkoholistkropp – allt annat förtvinar.”
–Från det ohyggligt elaka kapitlet Skäggskott i Sveriges framstjärt från 1996, om stackars Göteborg, från 1996. Även tillgängligt separat som e-bok.
”Mitt humör blev sämre när jag läste en stor artikel i DN om Claes Britton där Brittons vän Mauro Scocco uttalade sig om att Britton avskyr Göteborg lika mycket som han älskar basket. Jag drog mig till minnes en sällsynt infam och ohygglig artikel av Claes Britton om Göteborg för många år sedan.”
–Peter Hjörne
”Sponsorernas päls- och sammetsskodda krets har övertaget, men här märks också sällsynt udda konstexistenser – vådligt märkliga gubbar i väldiga stofthyddor och vidbrättade slokhattar, överdragna med alkoholmissbrukets kallsvettsfilm (i ett fall rinner svetten ymnigt från de oklippta hårslingorna utför en svullen, mjällbeströdd, ruggig kavajrygg – ingen uppbygglig syn). En medelålders mörksvart man i rosa stuprörsjeans, mintgrön tröja och djupröda Dr Marten's lågskor kan i detta sammanhang inte vara annat än en världsberömd konstnär. Döden har lagt sin tunga hand över sällskapet. Grått och rött är gångbara färger – i gubbarnas fall rödsprängda ansikten mot gråsprängda hårtestar, i fallet kärringarna omvänt.”
–Från det skandalösa kapitlet Sår är till för att göra ont, om Moderna Museets nyöppning och kultur-Stockholm, från 1998. Även tillgängligt separat som e-bok.
”Texten om Moderna Museet är en absolut klassiker”
–Lena Andersson
”Med expenderande pupiller kunde jag simultant följa hur hela vårt samhälle lika snabbt lät sig översköljas, utan minsta gest av motstånd utan tvärtom med ivern och dödsföraktet hos en nyss rabiessmittad laboradorvalp som leker i oceansurfen.”
-Från kapitlet framtiden.nörd, om nördarnas revansch och den oskuldsfulla första IT-boomen från 2004. Även tillgänglig separat som e-bok.
”Brittons kapitel Framtiden.nörd, ja så står det, är riktigt fint, om hur snabbt allt glöms bort, i hans funderingar om det kommer han fram till att kommer barn ens att minnas
Sina föräldrar?
Sen tar han itu med Nördarnas Revansch, alltså IT och
hur underbart det var och är för all världens nördar
vars hegemoni och mer eller mindre diktatur vi idag lever
i, nördarna rules, härskar, har tagit allt
Är det bra?
Så här kan det låta hos Britton:
`Med sitt digitala världsspråk har nördarna slitit åt
Sig väldeliga stycken av det globala näringslivet
och nöjesindustrin. Den tabelltuggande nördkulturen har kopplat
strypgrepp på den unga opinionsblldningen och bitit sig
fast inom film, musik, mode, och mediavärlden, gnagt ur
dem från insidan och efterlämnat endast de ihåligt grinande
skalen. Snart om inte redan har de triumferat i sitt
yttersta uppsåt: att höja den tekniskt onanistiska
människotypens sexuella status.´
Kanske häcklas det sarkastiskt skönt elakt nagelfars
Och ord-djävlas det på diverse poddar och annat
Jag vet inte
Lyssnar inte på sånt
Men så mycket såhär hårt genomträngande och roligt vet
jag inte om det överhuvud skrivs idag
Det är förmodligen i mångt och mycket nördarnas fel
Och IT
Och hela skiten vi lever i idag
Nördarnas värld, Corona och miljökollaps
Det är tufft”
-Ulf Lundell, Vardagar 5
”Det handlar förstås om komplex och oformulerade känslor av mindervärde. Ingen objektiv observatör kan föredra Söder framför Östermalm. Det är som att välja en lägre inkomst framför en högre, sekunda potatiskvalitet framför prima – skitprat, helt enkelt.”
-Från kapitlet Djupt inne i Östermalm, min första text om min egen hembygd, Östermalm, en klassiker måste jag måstå. Även tillgänglig separat som e-bok.
Läs min uppföljande text om Östermalm, skriven 25 år senare, här!
”Nu kliver Claes Britton rätt in i striden. Britton, som växte upp på Östermalm och i Los Angeles. Som strödde lika glamour över ett ännu grådaskigt Sverige, först i Dagens Nyheter, sedan i CliC, Café och det egna feta magasinet Stockholm New.”
–Johan Hakelius
”Jag menar, aldrig någonsin förr eller senare har det väl sågats, borrats, spikats, frästs, filats, slipats, bilats, bigats, stagats, hamrats, skruvats, mejslats, svarvats, varvats, nitats, blästrats, bättrats, skrapats, grundats, målats, hyvlats, oljats, betsats, murats, gjutits, sprängts, bultats, svetsats, lödits, bockats, kaklats, klinkats, rivits, röjts, raserats, fogats, trimmats, laddats, lastats, stansats, spacklats, stenlagts, fordrats, kopplats, monterats, isolerats, dränerats, pluggats, plomberats, pålats, svansats, justerats, förstärkts, förankrats, armerats, försänkts, nivellerats, asfalterats, sprängts, släntats, schaktats, schackrats, schack matt, terasserats, ventilerats, konspirerats, projekterats, kontrakterats, planlagts, verkställts, styckats, paketerats, förseglats, transporterats, burits, grävts, skottats, skyfflats, spolats, impregnerats, betalats, spaltats, pallats, vinschats, hissats, jämkats, läktats, länkats, passats, vinklats, putsats, kontrollerats, programmerats, marmorerats, modifierats, mätts, torkats, härdats, fixerats, reglerats, reglats, balkats, rappats, fasats, finstämts, spåntats, falsats, kilats, stöttats, säkrats, bandats, blandats, getts, runkats, prunkats, stånkats och funkats med en omfattning, kärlek, ambition, intensitet, grundlighet, uthållighet, sisu, stryktålighet, smärttolerans, självuppoffring, späkning, fanatism, mani, vansinne, passion och extas som just här där vi nu befinner oss, i preludiet till vårt nollnolltal.
Över hela vårt hängpenisformade land (det har ju alltid varit Finland som haft bollarna, he he...), från lappkåtorna i norr till snapphanelängor i söder är en miljonhövdad skara sent urbaniserade män beväpnade med arsenaler av de senaste och mest hypereffektiva kraftverktyg som vår samtida industri kunnat uppbringa just i detta nu i rasande snabb färd med att bygga oss en helt ny Sverigebild — för att inte tala om ljud!
Likt ornitologen kan DIY-connaisseuren om våren ge sig ut var som helst i våra nyutsprungna marker och lyss: ”Där har vi Black&Deckers nya fogsvansade kantfil, den är ganska vanlig, och det där smattrande lätet där borta är helt klart Skils grabberexpander med dubbeleffekt, den hör man alltid så här års.”
Från kapitlet Beaverland från 2004, min känslomässiga text om den brutala utvecklingen av min barndoms Dalarö. Även tillgänglig separat som e-bok.
”Läst klart Brittons bok
Jag ber att få tacka för alla goda garv
Skratten är den bästa medicinen
Boken avslutas i Brittons älskade Dalarö där befolkningen
Under ett decennium ökat tredubbelt med
känd förödelse som följd
Haninge kommun tomt i kassan, röj i Dalarö
Brittons familj där i generationer, avkomlingar till lotsar
Ja, mycket överklass på Dalarö
men också allt möjligt
Nu går Britton promenad med sin far i omgörelsen
Fadern i stort likgiltig, man kan inte vara anbat
Ja, det är fördjävligt, men det är som det är
Ännu ett förstört paradis för alltid förlorat
Världen är full av såna
Jag har, hade mitt i Mensättra Saltsjö-Boo, lantligt
litet hus, ett par vägar, en större väg, gamla bondgården
kvar, stora sjöar berg, Baggensfjärden
Sen kom Orminge och allt det andra och förorten
byggde fantastiskt fula bollhallar och skolor
och överallt slängdes hus ut, allt förfabricerat
Grälla färger, ett helt fält av illgula hus
Dom gamla små villornas och sommarstugornas tomter
ansågs för omfattande, så där placerades vad jag
kallar ”trolldegshusen”, monstruösa skapelser i rosa, hult
intensivblått, inte en enda god tanke där, bara:
hus för helvete, folk måste ha någonstans att bo
Jag var förbi i bilen för något år sen, kanske två
Nytt folk i vårt hus, jag kände ingenting längre, jag heller
Förlorat, övertaget, men jag har minnen
Britton blir väldigt poetisk när han skriver om
Barndomens Dalarö och utflykterna i skärgården
Mycket vackert”
–Ulf Lundell, Vardagar 5
”Det är väldigt sällan man läser något som är så roligt”
–Horace Engdahl
”På nattduksbordet ligger just nu Sekelskifte i Stockholm, av Claes Britton. Rasande journalist som törs vara känslosam, Hunter S. Thompson på Dalarö. Fear and loathing in Stockholm. Ej för ömtåliga.”
–Bodil Malmsten, www.finistere.se
”Ja, han är vidrig och Old School och bakåtsträvande — det har å andra sidan alltid varit en smart strategi, som jag själv är svag för”
–Natalia Kazmierska, Expressen
”Den hatiska klagosången riktigt glöder i all sin munterhet”
– Fredrik Sjöberg, Svenska Dagbladet
”Texten lyfter fram som en mäktig flod, utan tvekan eller språkliga hinder”
– Bo Madestrand, Dagens Nyheter
”Bitter? Nostalgisk? Sentimental? Elitistisk? Snobb? Jag är alltammans, erkänner han. Men framför allt är han rolig. Och arg. På alla dumma jävlar! (…) Och han har skrivit något så ovanligt som en viktig bok om Stockholm”
– Susanna Popova, Svenska Dagbladet
”Stilen är vildsint, ja uppkäftig. Globen är en ‘praktfullt upp-peggad pungkula’ och vattentrestivalen en ‘kvaljande sörja av fulhet,’ ‘nedplöjd i den simplaste kommersialismens råa köttsår’. Han brukar verkligen raseriets kraft och ironins frätande syra.”
–Dan Sjögren, Sundsvalls Tidning
”Att läsa boken är en sorts antifiobisk terapi — en konfrontation med både skrattretande och obehagliga minnen som gör oss bättre rustade nästa gång vi står inför tider präglade av Sodom och Gomorra”
–David Rytfeldt, Scoop
“Du har skrivit den roligaste och den sorgligaste boken i Sverige på tvåtusentalet.”
–Stig Larsson
”Jag känner mig så hämmad när jag jämför mig med Claes Britton”
–Helena von Zweigbergk
”Det är ett djävla drag när du skriver. Det mesta som skrivs är för tråkigt.”
–Niklas Orrenius
”Det var min moster som först började prata om sin härlige, yvige elev, Claes Britton, som skrev så roligt i DN. Och det gjorde han ju. Tio år senare var jag redaktör på Café och fick chansen att välja texter till magasinets tioårsjubileum. Det fanns extremt många bra artiklar, men Claes Brittons stack ut. De var först med att fånga en sorts svensk gonzoton som jag knappt vågat drömma om ens existerade. Här fanns en hånfull skärpa, en satirisk ilska och en otrolig stilkänsla — och samtidigt en varm humor. Och det var ju inte så konstigt, för Claes Britton var den som först formulerade det som vi andra försökte göra. När man tänker på det i dag, framstår hans texter som ännu mer unika.”
–Klas Ekman
”Att döma av det stela leendet hos de kvardröjande randiga skjortorna och deras gubbbehängda rottingkäppar kan detta sanningssägande komma att betraktas som vår tids Röda Rummet. Vid nästa sekelskifte”
–Peppe Engberg, Dagens PS
”Det var i samband med Café som Christina träffade Claes, genom den bortgångna journalistlegenden Bobo Karlsson. Claes Britton hade redan då gjort sig känd som en kontroversiell, oborstad och väldigt rolig skribent med ett stilistiskt manér som jämförts med barocken; vildsinnade meningar med snirkig och ohämmad formuleringsglädje. Som ingen annan avtäckte han de solkigare sidorna av den svenska offentligheten, grävde sig långt in i folksjälen inom såväl nöjesliv som politik.”
–Annina Rabe
”Sveriges bästa stockholmsskildrare”
–Knut Kainz Rognerud
”Att skrattdöden dö. Går inte att slita sig från Sekelskifte i Stockholm — blir helt pavlovsk i mitt dröjande där jag skymtar det rosa omslaget i handväskan och passar på att skratta ohämmat var bara fantasin. Läste kapitlet om Söder på kaféet och oavsett vad jag tycker om Söder som förort, dvs lite slaskigare än nu, skriver han ju så charmigt, Britton, ur en tristess i en bitter Hedvig Eleonora-synvinkel: det är alltid charmigt trots att han totalt dissar. (…) Fatta hur jag garvar när han skriver om att dela av Söder var längtan efter att bli något slags svenskt Soho — hur många var vi som skrattade så vi tjöt när vi först hörde talas om SoFo? (…) Hsh: roligt värre + stockholmsmörk + nostalgi”
–Bokhora
”Men stilistiken är viktig. Och den kräver en kärlek till barocken, snarare än funktionalismen.”
–Johan Hakelius
”Saknar Britton, jag får leta reda på andra som
Kan bjuda på rå och djävlig humor
Skrattet är mycket viktigt
Hårt, fränt, sarkastiskt, drivande skratt”
–Ulf Lundell, Vardagar 5