Vår kokbok för Halv Grek Plus Turk från 2005 måste betraktas som en klassiker—kritikerhyllad, bästsäljande och stilbildande, omtryckt i flera upplagor. Boken är formgiven av Lars Sundh och utgiven av Modernista. Min text är om historiken bakom “Grekturken,” och mina gamla vänner Uluc “Bullen” Telmen (“Turken”) och Elias “Saile” Eliason (“Halvgreken”) är tillgänglig som e-bok både som enskild titel och som del i samlingarna En stockholms krogtriptyk och En svensk gonzo.
Köp och ladda ned Grekturken begins… som e-bok här, som del i krog- och nattlivssamlingen En stockholmsk krogriptyk här eller som del i den totala samlingen En svensk gonzo här! Utdrag med mera nedan!
“‘Det speciella med Grekturken är vår blandning av mat och att vi inte är någon fullt ut `etnisk´ krog,’ säger Elias “Saile” Eliasson. ‘När folk från andra grek- och turkkrogar kommer hit blir de ofta förvånade över att inte hitta några fårskinn, oljekrus eller märkliga musikinstrument på väggarna. Våra föräldrar kommer från Grekland och Turkiet och vi har med oss den matkulturen hemifrån, men själva är vi ju uppvuxna här i Stockholm och krogen, både maten och miljön och känslan, har vår egen attityd som ett filter på allt vi gör.’”
–Grekturken begins…, 2005
“Grekturken var i begynnelsen något så udda som en trendig ambulerande ‘matklubb’—en skapelse som uppstod då ‘Bullens’ och ‘Sailes’ vägar möttes efter att i åratal ha löpt parallellt genom Stockholms vindlande krog- och nattlandskap. Turken Uluc ‘Bullen’ Telmen Uluc Telmen föddes 1962 i Istanbul. Familjen, med mamma Yurdagül och pappa Birkan, flyttade till Sverige när Uluc var två månader gammal, då Birkan, byggnadsingenjör till yrket, rekryterats till Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Familjen Telmen bodde först i Hökarängen och sedemera på Reimersholme. Uluc, och så småningom även den yngre brodern och numera kompanjonen Umur, placerades i den elitistiska Franska skolan vid Johannes kyrka, inte så mycket för skolans rykte för disciplin och traditionellt latinska akademiska ideal som för att föräldrarna hoppades att det här skulle verka ‘mindre onormalt’ att vara turkar. ‘Smeknamnet’ ‘Bullen.’ vid vilket Uluc tidigt kom att kallas, har väl aldrig räknats som någon hederstitel bland svenska smågrabbar, men i jämförelse med Uluc var det nog trots allt att föredra i sjuttiotalets mindre mångkulturella Stockholm...
–Grekturken begins…,2005
“Han lärde känna de svenska killmodellerna Kim Moré och Rafael Edholm som arbetade som dörrvakter på Nell´s och kom härigenom in i New Yorks trendiga nöjesvärld bland kändisar, modeller och italienska playboys. ‘Jag trivdes bra och var på vippen att stanna kvar, men gillade inte amerikaner, pallade inte att de snackade så mycket skit hela tiden.’ Det var efter hemkomsten från New York som Bullen började med klubbar, en verksamhet som snart gjorde honom känd som Stockholms ‘klubbkung,’ den titel han sedan fick leva med under ett årtionde. ‘Det jag lärt mig i New York var att det gick att göra så mycket mer med musiken. Jag lärde mig gilla hip hop och house och fattade att det gick att blanda en massa och även köra riktigt hård musik. Folk godtog det, bara feelingen var rätt och det var snygga brudar. När jag kom tillbaka så tyckte jag att musiken överallt här hemma var en sån djävla öken. På den tiden dansade folk fortfarande till rocklåtar och Van Halens ‘Jump’ och Rolling Stones och sån skit. Det var dåliga tider då så det var inga problem att få folk som var villiga att hyra ut lokaler billigt. Sedan satt jag på Piccolino på dagarna och delade ut flyers och så rullade det igång.’ Det första jag gjorde var ’Base’ på Västergök vid Hötorget. Det var en ful djävla pizzeria totalt utan charm, men det hade jag också lärt mig från New York—att det räckte med att ta dit ett par skivspelare och några oljelampor. Bara det kom rätt folk och man lirade bra musik så tyckte folk det var coolt ändå”.”
–Grekturken begins…,2005
“Bullen är vad som numera går under den medicinska benämningen ”grav dyslektiker”. Under hans tidiga skolgång misstänkte lärarna att han var efterbliven och skickade honom till barnpsykolog. Han hade svåra inlärningsproblem till följd av sin ordblindhet, vilket givit honom bestående komplex. Däremot hade han lätt för ämnen som matte och fysik, men tyvärr svårare med att förmedla även dessa naturliga talanger.”
–Grekturken begins…,2005
“‘Jag kunde ju inte stava till Pluto och Mars fast jag kunde astronomi. När jag lämnade in proven undrade lärarna alltid vad faen det stod för nåt på pappret egentligen. Det där har givit en djävla rädsla för att skriva. Jag vågar fortfarande inte skriva vykort ens. Hela livet har gått ut på att undvika skriva och säkert var det därför jag började med restaurang.’”
–Uluc “Bullen” Telmen, Grekturken begins…,2005

“‘Det var djävligt gayorienterat. På Vickan fanns en fjolla som hette Bert som lät mig använda hans namn. Så jag gick in som `Bert´ på After Dark och efter ett tag kom jag plötsligt in överallt. Det var kul som fan, men dyrt, för man fick ju snart vanor. Att sitta på Diana och beställa in ripa och snaps kostade ju stålar. Så efter gymnasiet började jag till farsans förskräckelse jobba som smörgåsnisse på Vickan istället får att fortsätta med någon utbildning. Sedan fick jag börja servera på Diana. Det var fatservring och sånt, viket blev en chock för mig, men fjollorna räddade mig. De var kul och djävligt levnadsglada. Jag fattade hur tufft det är att vara bög. De höll sig till varandra och var riktigt dekadenta. De flesta av dem är döda idag.’”
–Uluc “Bullen” Telmen, Grekturken begins…, 2005
Köp och ladda ned Grekturken begins… som e-bok här, som del i krog- och nattlivssamlingen En stockholmsk krogriptyk här eller som del i den totala samlingen En svensk gonzo här!
Relaterade artiklar:
En stockholmsk krogtriptyk
Min samling samtidshistoriska berättelser om i tur och ordning Halv grek plus turk (2005), Café Opera (2005) och PA&Co (2006), författade på uppdrag av respektive krögare. Det är tre gediget researchade, gonzodoftande berättelser, byggda på ett stort antal intervjuer. Sammantagna bildar de en nog så helgjuten, mustig, burlesk samtida stockholmsk krog- o…
Från progg till Prada: Stockholms förvandling på 1980-talet
Lyssna på dokumentären Från progg till Prada: Stockholms förvandling på 1980-talet här!
PA&Co—ännu en kobok
Kokboken vi publicerade 2016, med anledning av vår älskade stamkrogs 30-årsjubileum. Boken blev inte samma bestseller och klassiker som vår första bok för krogen, PA&Co—mer än en kokbok, publicerad för restaurangens 20-årsjubileum 2006, där jag berättade den legendariska kvarterskrogens nog så burleska historia och bakgrund.
Högt ovan övre Östermalm
Krönikan är den andra i ordningen som jag har skrivit på uppdrag om min egen hembygd, en högst frsitående fortsättning på min text Djupt inne i Östermalm från 25 år tidigare, 1997, beställd av dåvarande chefredaktören på DN På Stan Martin Vårdstedt, chef för SVT Kultur numera. Den gamla texten är klassiker måste jag hävda, tillgänglig som e-bo…
Café Opera 25 år—berättelsen om en av världens främsta nattklubbar
För Café Operas 25-årsjubileum 2005 fick vi av mina gamla vänner Alessandro Catenacci, ägaren, och Abbe Ibrahim, dåvarande nattklubbschef, i uppdrag att producera en jubileumsbok, vilket i slutändan blev inte en bok utan en tidning, snarast ett modemagasin med vad som kan benämnas ett litet skitigare, punkigare, småsnuskigare Vanity Fair-stuk vilket jag…
PA&Co—mer än en kokbok
Vår första kokbok för allas vår älskade stamkrog, för restaurangens 20-årsjubileum 2008, PA&Co—mer än en kokbok, kan inte kallas för annat än en klassiker, om än blygsamhet må vara en dygd. Boken blev mycket omskriven omtalad och populär, sålde snabbt slut på en stor upplaga, inspirerade många och belönades med flera priser, bl…
En svensk gonzo
2016 utgav jag, i samarbete med Albert Bonniers förlag och min dåvarande förläggare Martin Kaunitz, e-boksamlingen En Svensk gonzo. Samlingen består av en serie på inte mindre än 24 e-böcker med texter på svenska som jag har publicerat i olika medier under åren 1995-2016, tillsammans med några nya jag skrev för utgivningen. Samt…














