Min samling samtidshistoriska berättelser om i tur och ordning Halv grek plus turk (2005), Café Opera (2005) och PA&Co (2006), författade på uppdrag av respektive krögare. Det är tre gediget researchade, gonzodoftande berättelser, byggda på ett stort antal intervjuer. Sammantagna bildar de en nog så helgjuten, mustig, burlesk samtida stockholmsk krog- och nattlivshistoria.
Köp och ladda ned En stockholmsk krogtriptyk här! Eller som del i den totala samlingen En svensk gonzo här! Citat med mera nedan!
Samligen har undertiteln en historia i tre delar om Stockholms krog- och nattlivshistoria särskilt för sextiotalister. Visst är det en historieskrivning som utgår från vår egen generation; vi som växte upp i Stockholms karga krog- och nöjesliv på sextio- och sjuttiotalen. Berättelsernas rötter sträcker sig tillbaka till efterkrigstidens än mer svältfödda femtiotal. Jag vill hävda att alla dessa vittnesmål sammantagna bildar ett värdefullt dokument för alla nördar med intresse för samtida såväl krog-, nattlivs- som Stockholmshistoria. Många av talespersonerna i texterna är dessvärre numera borta. Återigen kan jag vid genomläsningar konstatera att mycket har hänt under de dryga tjugo år som har förflutit sedan dessa texter publicerades. Många formuleringar känns svårsmälta och/eller helt omöjliga i realtid.
Köp och ladda ned Grekturken begins… separat som e-bok här! Eller som del i En stockholmsk krogtriptyk här!
Först ut i triptyken ärtexten för boken Meze hos halv grek plus turk, beställd av min gamle vän Uluc “Bullen” Telmen, känd som Stockholms klubbkung under åttiotalet och tillsammans med vår vän Elias “Saile” Eliason skapare av den kvarterskrog på Östermalm som i dagligt tal kallas för “Grekturken”. Vi producerade boken, som blev bestseller, i samarbete med förlaget Modernista. En stor del av materialet lagade och fotograferade vi under en kryssning i den turkiska arkipelagen. Texten, byggd på många intervjuer och även tillgänglig separat som e-bok, avhandlar våra gemensamma minnen från Stockholms krog- och inte minst nattliv.
“Det var djävligt gayorienterat. På Vickan fanns en fjolla som hette Bert som lät mig använda hans namn. Så jag gick in som ‘Bert’ på After Dark och efter ett tag kom jag plötsligt in överallt.
Det var kul som fan, men dyrt, för man fick ju snart vanor. Att sitta på Diana och beställa in ripa och snaps kostade ju stålar. Så efter gymnasiet började jag till farsans förskräckelse jobba som smörgåsnisse på Vickan istället får att fortsätta med någon utbildning. Sedan fick jag börja servera på Diana. Det var fatservring och sånt, viket blev en chock för mig, men fjollorna räddade mig. De var kul och djävligt levnadsglada. Jag fattade hur tufft det är att vara bög. De höll sig till varandra och var riktigt dekadenta. De flesta av dem är döda idag.”
–Uluc ”Bullen” Telmen, Grekturken begins…, 2005
Samma år, 2005, publicerade vi för legendariska Café Operas räkning jubileumsmagasinet med titeln natten är bara barmet…, på uppdrag av mina kära gamla vänner Alessandro Catenacci, ägaren, och Abbe Ibrahim, dåvarande nattklubbschefen. I magasinet korsade vi, med ett långt ifrån entydigt eller helt rumsrent samtida visuellt manér, en mer prosaisk samtida verklighet med ett glamouröst förflutet och en “upphöjd” fantasi, gestaltad med diverse modeller och castade, stylade freaks.
Köp och ladda ned Café Opera 25 år—berättelsen om en av världens främsta nattklubbar här! Eller som del i En stockholmsk krogtriptyk här! Läs/se mer om jubileumsmagasinet här!
Det var en typ av fotografisk gestaltning i de suddiga, smått subversiva gränslanden mellan verklighet och mer eller mindre extravaganta fantasier där jag gärna operereade under denna period. Litet av analog AI skulle man kunna kalla det, he he. Min text är ett stycke grundligt researchad stockholmsk krog- och nattlivshistoria, byggd på ett stort antal intervjuer, bland annat med sedan länge bortgångna profiler och kroglegender som Anders Gunnarsson, Werner Vögeli, Pelle Månsson, med flera. Vår särpräglade kombination av mode- och dokumentärreportage fotograferades av Peter Farago. Stylist var Ingela Klemetz Farago.
“För att travestera Ramlösa-reklamen så visst skulle vi kunna berätta om alla hederligt arbetande skattebetalare som var beredda att begå både svek, brott och hor för ett stamgästkort på Caféet. Visst skulle vi kunna gå på i det oändliga om världsstjärnor som blottat sig och kändisar som snortat dåligt kokain från bröstvårtor och haft smutsigt kärlekslöst sex på toaletter. Visst skulle vi kunna ge er de snaskiga detaljerna om miljardärernas, kungligheternas, rockbandens, filmstjärnornas, fotomodellernas och det globala jetsetets vilda, depraverade bravader. Nog skulle vi kunna bjuda runt på än köttigare och mer burleska interiörer med personal och stamgäster som löpte upp och ned i trappor mellan linneförråd och städskrubbar i en enda utdragen erotisk långdans (”Men det fanns ju andra ställen också, som entresolvåningen och festvåningen till exempel, man hade ju nycklar—det var väldigt trevligt med utsikt över Slottet och gaslågorna som brann utanför Operakällaren…”, som Pelle Unger säger).
Som de anständiga, blygsamma, lågmälda, finstämda, allvarligt menande medmänniskor vi är väljer vi dock att avstå från allt detta. Vi nöjer oss med att kallt konstatera att Café Operas första årtionde söker sitt motstycke inte bara i Sveriges och Nordens utan i hela världens nattklubbshistoria.”
–Cafe Opera 25 år—berättelsen om en av världens främsta nattklubbar, 2005
“Äh, fan, Stockholm är inte större än så här.”
–Legendariske Stockholms-playboyen Per-Adolf “P.A.” von Rosens bevingade svar till sina vänner när de försökte övertyga honom om att han inte “kunde” öppna en krog med bara 38 platser.
Läs/se mycket mer om PA&Co—mer än en kokbok från 2006 här och om PA&Co—ännu en kokbok från 2016 här!
Köp och ladda ned PA&Co—den sanna berättelsen om en mytomspunnen krog här—eller som del i trilogin En stockholmsk krogtriptyk här!
Samlingen avslutas med den största och mest ambitiösa av dessa tre texter—den berättelse jag författade för vår bok PA&Co—mer än en kokbok, med anledning av vår legendariska stamkrogs 20-årsjubileum 2006. Boken blev en bestseller, belönades med flera prestigefulla priser—bland andra Årets kokbok av Måltidsakademien i Grythyttan—och har uppnått klassikerstatus, det måste vi fastslå, slutsåld sedan länge, med högt andrahandsvärde. Min väl så vildsinta, långt ifrån alltid rumsrena eller barntillåtna text bygger på mer än trettio intervjuer och generösa doser burlesk samtida stockholmsk kroghistoria. Återigen, många formuleringar vore svårsålda två decennier senare…smaklig spis!
Maten i PA&Co—mer än en kokbok är fotograferad av Pelle Bergström, med porträtt och “lifestyle” fotograferade av Mikael Jansson. Omslagsbilden är en akvarell av Mats Gustafson, målad i Sag Harbor Long Island, ur minnet från många PA-kvällar.
“I början av åttiotalet reste så Staffan till New York, där han arbetade som kock på det svenska konsulatet under konsuln och blivande ministern Anders Thunborg, ett jobb han fått genom Anders Gunnarsson, Café Operas grundare och förste chef, som i slutet av sjuttiotalet varit butler på konsulatet, nu efterträdd av Staffans gode vän Thomas Bring. Staffan stortrivdes föga förvånande i New York, trots att han avskydde konsulparet Thunborg och deras snålhet och översitteri. Hemma hos Thunborgs träffade han Olof Palme, som var trevlig och ‘flummig,’ drack whisky, ramlade av stolen och fick hjälpas upp. Ola Ullsten, då statsminister, däremot var tråkig och otrevlig och körde med Thomas Bring, som inte lät sig skrämmas utan klippte av Ullstens kostymbyxor när denne skulle iväg och träffa president Carter—där fick den lede folkpartisten!
‘Det var helt sjukt i New York på den tiden,’ framhåller Staffan. ‘Det fanns klubbar dit man gick tolv på dagen på söndagar, med fistfucking och golden showers, folk som låg i badkar och hängde i fisknät och trapetskonstnärer som ålade runt i taket och filippinare med bröst och snorre och hela paketet. Där hängde Wall Street-snubbar i kritstrecksrandiga kostymer och raggade...’.
‘Men Staffan, för fan, nu får du väl ändå ta och ge dig med ditt djävla snusksnack någon gång!,’ avbryter kompanjonen Håkan bestämt.”
–PA&Co—den sanna berättelsen om en mytomspunnen krog, 2006
Köp och ladda ned En stockholmsk krogtriptyk här! Eller som del i den totala samlingen En svensk gonzo här! Citat med mera nedan!
Relaterade artiklar:
Café Opera 25 år—berättelsen om en av världens främsta nattklubbar
För Café Operas 25-årsjubileum 2005 fick vi av mina gamla vänner Alessandro Catenacci, ägaren, och Abbe Ibrahim, dåvarande nattklubbschef, i uppdrag att producera en jubileumsbok, vilket i slutändan blev inte en bok utan en tidning, snarast ett modemagasin med vad som kan benämnas ett litet skitigare, punkigare, småsnuskigare Vanity Fair-stuk vilket jag…
Anders Gunnarsson in memoriam
När jag arbetade med portfolion för min e-bok En stockholms krogtriptyk, med mina texter för Halv grek plus turk, PA&Co och Café Opera, blev jag påmind om denna minnestext jag författade på uppdrag av Dagens Nyheter om vår käre vän Anders Gunnarsson, Café Operas legendariske grundande chef, som avled alldeles för tidigt 2019.
PA&Co—mer än en kokbok
Vår första kokbok för allas vår älskade stamkrog, för restaurangens 20-årsjubileum 2008, PA&Co—mer än en kokbok, kan inte kallas för annat än en klassiker, om än blygsamhet må vara en dygd. Boken blev mycket omskriven omtalad och populär, sålde snabbt slut på en stor upplaga, inspirerade många och belönades med flera priser, bland annat Årets kokbok av …
PA&Co—ännu en kobok
Kokboken vi publicerade 2016, med anledning av vår älskade stamkrogs 30-årsjubileum. Boken blev inte samma bestseller och klassiker som vår första bok för krogen, PA&Co—mer än en kokbok, publicerad för restaurangens 20-årsjubileum 2006, där jag berättade den legendariska kvarterskrogens nog så burleska historia och bakgrund.
Rest in power Major Tom—befälhavare över åttiotalets unga nyromantiker på Östermalm
Texten var från början tänkt som en kortare minnesruna men svällde till fyra hela sidor i DN Kultur. Artikeln väckte stor uppmärksamhet, med höga läsarsiffror. Folk hörde av sig som ville göra både film och TV-serie. Ingenting blev av dessa planer, ännu i alla fall.
Sekelskifte i Stockholm
Min första skriftsamling med texter författade 1994–2004, publicerad 2004. Boken har av flera skribenter kalladts för en modern Röda rummet. Som något av en klassiker måste den räknas. Här ingår många av de texter som också finns tillgängliga som e-böcker, separat och i