Swedish Style in Tokyo 1 & 2
Multikulturellt, mångdisciplinärt, korskreativt megaevenemang iscensatt på den svenska ambassaden i Roppongi och på en mängd andra olika platser om i Tokyo 1999 och 2001
Läs/se mycket mer om våra legendariska vintage Stockholm New-evenemang här! Mer text och bilder också nedan. Tyvärr återstår, precis som med alla våra äldre evenemang, endast ett fåtal bilder. Vi hade annat för oss än att fotografera och filma oss själva på den avlägsna tiden före sociala medier …
Efter att ha besökt vårt banbrytande evenemang Living in Sweden i Milano 1998 kom vår kära vän Ewa Kumlin — då ambassadörshustru i Tokyo, senare nyckelperson inom svensk design och internationellt kulturutbyte, i olika roller — på idén att anordna ett evenemang efter samma koncept i den japanska megastaden. Där skulle vår ganska spektakulära svenska ambassad i stadsdelen Roppongi fungera som nav för en omfattande extravaganza som sträckte sig över det vidsträckta stadslandskapet under en tvåveckorsperiod. Ambitionen var att öka medvetenheten om Sverige och samtida svenska kreativitet i Japan och etablera mellan kreatörer och företag i de två länderna — samt utforska de fascinerande likheterna och kontrasterna i våra respektive visuella och kulturella arv. Det handlade om nation branding, som det långt senare kom att kallas.
Sagt och gjort. Som vanligt på den tiden gick allt snabbt. Vi kom överens om att Stockholm New skulle producera evenemanget i samarbete med ambassaden. Ewa Kumlin anlitade även curatorerna Jan Åman och Thomas Nordanstad i produktionen av detta evenemang som var mer inriktat på konst och mode än det i Milano året innan, vilket hade fokuserat på produktdesign och inredning. naturligt, eftersom det arrangerades under designmässan Salone del Mobile. Jag tar åt mig äran för att ha myntat namnet, eller varumärket, Swedish Style, då jag tyckte att Living in Sweden var vekt. Jag hade använt begreppet tidigare i Stockholm New och gillade dess “mångtydiga” associationer, förstås, vilket jag naturligtvis inte avslöjade för någon … i vilket fall som helst så visade det sig vara ett ytterst effektivt namn/varumärke/koncept genom åren, med stor potential även för framtida profilering av varumärket Sverige.
Oj, vilka minnen från de där veckorna i Tokyo för så länge sedan — vårt första besök i denna galna megalopolis, världens största stad, som under några år före och efter millennieskiftet blev något av en andra hemstad för mig. Vilket gäng vi var, kanske drygt tjugo personer som reste till Tokyo för evenemanget, alla mer eller mindre vänner från Stockholms lilla kreativa krets inom konst, mode, musik och design. Förutom jag, Christina, Jan Åman och Thomas Nordanstad var det min stackars gamle hemmapojke Olle Ljungström (R.I.P!), poplegenden, unga soulstjärnorna Dilba och Martin, konstnärerna Carl Michael von Hausswolff och Maria Misesenberger, fotograferna/konstnärerna André Wolff och Martina Hoogland Iwanow, modedesignerna Filippa Knutsson (Filippa k), Marina Kereklidou, Roland Hjort och Elisabeth Yaganisawa, med flera, samt Lena Patriksson och Annika Kopp från Stockholms första, ännu dominerande mode-PR-byrå Patriksson Communication, vilken grundades med detta evenemang som sitt första uppdrag.
Under två förtrollade veckor förlorade vi oss alla, som en riktig kreativ storfamilj, i ett galet maraton av evenemang, sociala sammankomster, utsvävningar, äventyr, möten och, det behöver knappast tilläggas, 24-timmarsfestande av ädlaste märke. Allt känns nu som en magisk, avlägsen dröm. Så många vänskapsband och kontakter knöts vilka skulle bestå över årtionden. Eftersom evenemanget var improviserat och relativt blygsamt till sin skala, överraskades och rördes vi av dess genomslagskraft — i japanska, svenska och globala medier, och över hela Tokyo. Det är ingen överdrift att hävda att en ny, varaktig kreativ, kulturell och kommersiell allians mellan Sverige och Japan, Stockholm och Tokyo, föddes just där och då. Det var utan tvekan ett verkligt banbrytande projekt.
Anledningen till att Swedish Style in Tokyo har haft en ännu mycket mer bestående positiv inverkan än något av våra andra “vintage” Stockholm New-evenemang är att det upprepades, om och om igen, under flera decennier, både i Tokyo och vid flera tillfällen i Stockholm med Tokyo Style in Stockholm — allt under Ewa Kumlins outtröttliga ledning. Den levande kreativa allians som skapades som ett resultat av dessa initiativ är magnifik. När Swedish Style hade premiär 1999 så hade både IKEA och H&M redan lanserats på den japanska marknaden, men båda hade misslyckats och dragit sig tillbaka. I början av 2000-talet återvände de båda med enorm framgång, tillsammans med ett stort antal andra varumärken, kreatörer och entreprenörer i den svenska hype som evenemangen hade tänt. Man kan med rätta påstå att Swedish Style in Tokyo var den avgörande drivkraften i processen som ledde till att Stockholm och Tokyo blev en verklig kreativ och kommersiell axel. För denna bedrift förtjänar Ewa Kumlin alla hedersbetygelser.
Redan 2001, när vi återvände till Tokyo för den andra upplagan av Swedish Style, hade konceptet växt sig stort. Den här gången var vi omkring 250 deltagare och besökare som rest från Stockholm och andra delar av Sverige, under “beskydd” av ingen mindre än Kronprinsessan Victoria, då 24 år gammal, som genom evenemanget blev något av en global ambassadör för Sveriges framväxande kreativa industrier. Med den kungliga glansen väckte evenemanget intensiv uppmärksamhet och hype i Japan, Sverige och inom den globala kreativa världen.
För 2001 års upplaga var vi med Stockholm New inte värdar eller medproducenter, men vi deltog med hela tre utställningar i evenemanget. Läs hela programmet här — imponerande, minst sagt!
Våra tyngst vägande bidrag till detta storslagna evenemang var de inslag vi publicerade i Stockholm New och ställde ut i Tokyo. Redan år 2000 förklarade vi namnet, konceptet och varumärket Swedish Style i vårt berömda, beryktade modereportage med samma titel, Swedish Style, fotograferat av Mikael Jansson med vår dåvarande svenska supermodell Mini Andén, en Stockholm New-favorit, och den brasilianska diton Anna Claudia Michels i Stockholm New No.10, 2000.
Swedish Style är nämligen ett uttryck inom motorcykelvärlden, vilket syftar syftar på “strippade” choppers av typen ”Captain America” från kultfilmen Easy Rider från 1969 – av vilken vi hade lyckades få tag på en replik för fotograferingen i Montauk på Long Island. Denna minimalistiska motorcykeldesign utvecklades faktiskt av svenska custombyggare på 1950-talet, därav uttrycket. Jag förklarade denna historiska bakgrund i en kort text som åtföljde vår modestory. Tyvärr gick poängen förlorad i den moralistiska uppståndelse och kontrovers som bilderna på modellerna på motorcyklarna väckte vid den tiden. Folk förstår fortfarande inte bakgrunden eller de ”värden” som begreppet Swedish Style innefattar, vilket jag antar är lika bra det. Det är, som omnämnt, hur som helst ett fantastiskt namn/varumärke/koncept …
För evenemanget Swedish Style in Tokyo II 2001 publicerade vi sedan Stockholm New No.11 — the Tokyo issue, ett av våra starkaste nummer, min egen personliga favorit, vilket även fungerade som en slags katalog för evenemanget. Numret väckte stor uppmärksamhet i Tokyo och över hela modevärlden.
Numrets dominerande modereportage var Mario Testinos episka, explosiva, höggradigt kontroversiella 46-sidiga Mario’s magic midsummer, vilket öppnade med en bild av Testinos spermie och DNA, fotograferad av den legendariske svenske fotografen Lennart Nilsson, den gamle rufflaren ... hur jag lyckades få denna “fotografering” till stånd är en annan historia …
Ett inredningsreportage i detta nummer var That’s some fine young feminine form!, vilket presenterade nya objekt av fyra unga svenska kvinnliga inrednings- och produktdesigners, och som även blev en uppmärksammad utställning vid evenemanget Swedish Style in Tokyo II 2001.
En annan tung pjäs i detta nummer var Mikael Janssons modedrama Rest at this well, från vilket vi visade ett antal monumentala printar i en utställning med samma titel på Omni-galleriet i Tokyo under Swedish Style in Tokyo II 2001.
Kronprinsessas Victoria besökte invigningen av vår Mikael Jansson-utställning i Tokyo, vilket visades i SVT:s reportage från evenemanget. Mitt trevliga möte med den unga prinsessan vid invigningen — där hon fascinerades av våra modebilder som vi hade fotograferat helt nära hennes hem, i Drottningholms slottspark — ledde till min senare idé att fotografera kronprinsessan till omslaget till vårt sista nummer Stockholm New nr 12 — the Royal issue, som vi publicerade året därpå, 2002 — en förfrågan som kronprinsessan entusiastiskt accepterade, vilket resulterade i Mikael janssons berömda bildserie och min egen intervju. Så mycket av Stockholm New:s sena historia knyts faktiskt ihop i Tokyo.
2003 återvände jag till Tokyo för mitt gonzoepos Tokyo tempo, som först publicerades på uppdrag av min vän Mark Isitt i arkitektur- och designmagasinet Forum samma år. Denna berättelse om mina äventyr och upplevelser i denna underbara megastad kring millennieskiftet, när Tokyo var en andra hemstad — utan tvekan min absoluta favorit bland de modemetropoler vi turnerade under dessa år, tillsammans med Paris, Milano, London och New York — finns tillgänglig som separat e-bok och ingår i min digitala skriftsamling En svensk gonzo.
Köp min Tokyo tempo som e-bok här och/eller En svensk gonzo här!
Om någon som var med har ytterligare bilder från våra äventyr i Tokyo så är jag mycket intresserad av att publicera fler!