Måste återge en berättelse om Stockholm Waterfront, vår stads i stenhård konkrrens mest groteska arkitektoniska missfoster. För några år sedan, 2011, utförde vi ett uppdrag för Stockholms Stadsbyggnadskontor, för de då rätt nytillträdda Stadsbyggnadsdirektören och Stadsarkitekten. Redan vid ett av de första mötena tog jag upp Waterfront och frågade vad som i hela fridens namn hade hänt där.
“Ja, det är beklagligt men vi hade inget med det att göra. Det var Exploateringsnämnden som fattade beslut om detta,” blev svaret.
“Men exploateringsnämnden, är inte det också en del av Stockholms stad? Sitter de inte rent av här i samma hus,”undrade jag.
“Jo, så är det,” tillstod de.
“Men har ni ingen samverkan då?,” frågade jag bestört. “Om ni insåg att detta är under all kritik, kunde ni inte ha pratat ihop er då och stoppat det här?”
“Jo, jag förstår att man kan tycka det men tyvärr fungerar det inte så,” svarade Stadsbyggnadsdirektören.
Kafka hade gillat situationen, inklusive det obetalbara namnet Exploateringsnämnden...
Relaterade artiklar:
Hög tid för sanningen
Faktum är att denna text är en av anledningarna till att denna webbplats blev verklighet. Efter att ha fått en plötslig idé sommaren 2024, när svennepaniken om “gängvåldet” och hetsen mot invandrare rasade som värst, fann jag till min glädje att den höll hela vägen. Direkt när jag skrivit texten insåg jag att inget etablerat medium skulle ta i…
En svensk gonzo
2016 utgav jag, i samarbete med Albert Bonniers förlag och min dåvarande förläggare Martin Kaunitz, e-boksamlingen En Svensk gonzo. Samlingen består av en serie på inte mindre än 24 e-böcker med texter på svenska som jag har publicerat i olika medier under åren 1995-2016, tillsammans med några nya jag skrev för utgivningen. Samt…