Stilpolisen rycker ut no. 22:
Jag har aldrig varit någon fan av världens främste basketspelare LeBron James, det skall erkännas. Jag har tyckt att det har varit litet för mycket av Zlatan över honom, på flera sätt, om ni förstår vad jag menar. När han nu är på väg att skriva historia med en av de främsta prestationerna någonsin i en NBA-final och har lett sitt svårt skadedrabbade Cleveland till en 2-1-ledning mot Golden State, med två hemmamatcher framför sig, då är det bara att lägga ned mina vapen och ta av mig hatten.
Vad mera är så har LeBron, apropos det angelägna ämnet manligt hattbärande, som jag har varit inne på tidigare i den här kolumnen, tillfört även detta nya dimensioner. Trots att snubben egentligen saknar stil, och enär hans väldiga kroppshydda egentligen borde omöjliggöra operationen, så landar ju gossen fan stylen galant. Nå, fan, det kanske inte är så konstigt. Han är ju ändå LeBron...
Annat är det med Stilpolisen. Ännu har jag inte sportat min Borsalino som jag fick när jag uppnådde mogen ålder utanför hemmets trygga hamn. Inte nog med att denna storlek 63 fortfarande känns trång fast jag har haft den inne för att töjas ut på hattstocken på Hans Allde i ett halvår. Det är också något med långt, borstigt hår och hatt som är hemskt svårmanövrerat om ni förstår vad jag menar...lätt att det blir litet väl mycket gatumusikant över det hela...vill inte riskera hamna i Ville Valle & Viktor...kan det till råga på allt dessutom ha något med vår berömda white man’s disease att skaffa..?
Nja, det får vara hur det vill med den saken. För egen del jag får nog jobba på det där litet till men skam den som ger sig!
Relaterade artiklar:
Skräck och hat i mode-Stockholm 1&2
Den här texten, eller dessa två texter, från 2012, har en tragikomisk bakgrundshistoria. De var tänkta som startskottet för en storstilad comeback i Dagens Nyheter för min del, med uppdaterade varianter av de gonzotexter jag skrev för DN På Stan under andra halvan av 1990-talet, klassiker samtliga som jag måste hävda om än blygsa…
Röster...
“Slog mig ned och läste första kapitlet i Claes Brittons bok Sekelskifte i Stockholm, det kanske jag skulle ha sett upp med





