Varför odlar så många förlorare skägg efter konkurser och andra angelägna frågor
Varför odlar så många förlorare skägg efter konkurser och andra angelägna frågor
I‘m loose baby, I‘m hip
När jag idag läste om att utredaren Christer Larsson hade presenterat en utredning (vad annars?) med namnet "Gestaltad livsmiljö" där han föreslår att en ny statlig myndighet skall lyfta fram arkitektur-, design- och stadsbyggnadsfrågor i rikspolitiken, komplett med det nyinfattade ämbetet Riksarkitekt, samtidigt som fiaskomuseet ArkDes (bara namnet...) läggs ned — då kunde jag inte bli annat än mycket positivt överraskad.
Att det som förr hette Arkitekturmuseet från början fick flytta in med sina plockepinnmodeller i Moderna Museets världsberömda, legendariska ursprungssalar — det har alltid varit och kommer för evigt att förbli en idioti och en skandal. Att låta museet återta dessa underbara rum är ju så självklart att det knappt borde behöva nämnas. Kan vi inte få tillbaka den underbara överrumplande direktentrén och vår ungdoms älskade utomhuskafé i det sköna söderläget också, ovanför dagens dystra norrbunker? Det påstås att rummen inte kan klimatiseras men även om så skulle vara, vilket jag betvivlar, så måste de väl ändå gå att använda för samtida tillfälliga utställningar? Som min vän Daniel Birnbaum har föreslagit så kunde ju en sådan del av museet ha en viss, men som jag anser alls ej total inriktning på arkitektur och design. Begåvade nya curatorer för dessa områden kunde rekryteras på den internationella marknaden och så vidare. Ett spännande program är inte svårt att se framför sig. Att sedan ordentliga nya ekonomiska resurser behöver avsättas för en sådan satsning är ju lika självklart. Det som överraskade var istället utredningens andra del — förslaget om inrättandet av en statlig myndighet för arkitektur och stadsbyggnad, eller "gestaltad livsmiljö" för att bruka det byråkratiska fikonspråket. Det är sannerligen inte en dag för tidigt. Svensk arkitektur, stadsplanering och byggande i stort under det senaste halvseklet är ju ingenting annat än en enda utdragen och så mycket djupare skandal — ja, mycket värre än så: ett nationellt ännu ihållande trauma, orsakat av det folkliga vrede som utlöstes av rekordårens, miljonprogrammets och Cityregleringens förbrytelser. I det vakuum som politiken har lämnat i dessa frågor, hukande inför detta underliggande primala folkliga ursinne, är det byggbolagen som tacksamt har roffat åt sig kontrollen över vår stadsbyggnad. Jag upprepar ännu en gång ett antal faktum och frågor som jag gång på gång har framfört i olika medier genom åren, utan att på allvar ha blivit motsagd: -Sverige, som från 1880-talet fram till 1960-talets slut var en av världens främsta nationer för arkitektur och stadsbyggnad har förvandlats till ett arkitekturens u-land. -Sverige har sedan 1970-talet inte haft någon internationellt känd arkitekt, möjligen med undantag för engelsmannen Ralph Erskine. -Sedan 1980-talet har i stort ingen nyskapande samtida arkitektur byggts i Sverige utan endast tillbakablickande anonym populistisk pastich. På landsbygden dominerar de nostalgiska kataloghusen. -Sedan Kulturhusets första del färdigställdes 1971, alltså för snart fyrtiofem år sedan, har ingen framträdande byggnad eller område av internationell dignitet uppförts i vår huvudstad Stockholm. -De försök vi har gjort på huvudstadens viktigaste lediga tomter har istället blivit rena blemmor och katastrofer som vi skäms över att visa besökare i Stockholm. Vi bävar för fler och större i "pipeline". -När hörde vi senast en svensk rikspolitiker över huvud taget nämna ordet arkitektur? (Eller stadsbygnad annat än i rent kvantitativa termer av bostadsbyggande? När talade någon senast istället om kvalitet?) Djupa, mycket djupa och allvarliga systemfel ligger till grund för detta trauma. Att lyfta upp de här frågorna på rikspolitikens plan, skapa debatt, arbeta med folkbildning, rensa i byråkratier och genomföra riktiga, rejäla reformer — denna långa väg att gå är den absolut enda vägen för att komma till rätta med detta komplex av problem, systemfel, missförhållanden och ren industriell kriminalitet, därom är jag fullständigt övertygad. Tillsammans måste politiken, stadsbyggnaden och arkitekturen bryta byggoligopolets cyniska hegemoni. På riksnivå kan vi också motverka den korruption och kriminalitet som är kronisk i det lokala byggandet. Bara det bästa är gott nog åt folket för att citera Gustav Möllers stolta paroll! Att även en sådan myndighet sedan behöver tillföras resurser är ännu en självklarhet. Detta går tveklöst att lösa om viljan finns då det handlar om växelpengar i sammanhanget. Spontant kan jag inte hälsa dagens nyhet med annat än ett hurra!
En gammal dyrköpt sanning stipulerar att vissa dagar bör man undvika att läsa tidningar och ta del av andra medier. Subarktiskt kylslagna jämngrå lördagar på landet i medio av september efter för många flaskor rödvin natten före är sådana dagar. Att jag aldrig lär mig den enkla läxan. I vårt kära gamla USA har den här så omåttligt populära Sarah Palin — den ömma fembarnsmodern som vars hjärtas glädje är att skjuta björn med maskingevär från helikopter — blivit utfrågad och trots den mördande konkurrensen kristallklart utmärkt sig som den mest okunniga presidentkandidaten någonsin. Hon tror inte att människan på något sätt har påverkat vårt klimat och ser ingen anledning till någon form av återhållsamhet i användning av fossila bränslen. Den så kallade "Bush-doktrinen", det vill säga att USA förbehåller sig rätten att angripa andra nationer "i preventivt syfte" om man anser sina "säkerhetsintressen" hotade, har Palin inte hört talas om men hon ställer sig lika fullt bakom densamma på ett än mer extremt sätt än någonsin Cheney eller vem som helst av domemdagsentusiasterna i den nuvarande amerikanska administrationen. På frågan om USA kan tänka sig att gå till angrepp för att försvara de blivande Nato-medlemmarna Georgien och Ukraina säger hon att "det absolut kan hända". Hon tar halvt tillbaka sitt tidigare uttalande om att USA gått i krig på Guds order men säger sedan att "hon ju hoppas och tror att Gud är på USA:s sida". I ett tal i Alaska nyligen förklarade hon att USA invaderat Irak för landets roll i elfte september-attacken — en hållning som rent av Bush själv tvingats ta officiellt avstånd från även om att fortsätter att förfäkta den inofficiellt. Lömska araber är ju trots allt och förblir lömska araber — Irak och Saudiarabien, vilken är skillnaden och vem bryr sig? Är det någon som är förvånad? Jag är det minst av allt. Allt sedan jag brutalt konfronterades med den monumentala amerikanska dumheten och okunskapen som liten skolgrabb i Santa Monica på sjuttiotalet har jag bara gått och väntat på de konsekvenser som denna kommer att få för hela vår värld, förmodligen redan under min egen livstid. Här hemmavid blir det inga fler nedläggningar av regementen. Det känns tryggt att veta. För faen, fram med starkablarna och låt oss kickstarta Anders Björck igen, säg varför inte? Har inte "Das Boot" några sjunkbomber kvar där uppe på vinden? Det är många som kommer att ha den georgiske despoten att tacka för mycket under lång tid framöver. Fred är för tanter och bögar. Krig är för karlar och nördar! Vidare har Linda Skugge erbjudit sina tjänster som Stael von Holsteins efterträdare. Säg varför blir jag inte förvånad? Varför inte förresten? Att låta hela kulturgrejen bli en freakshow är kanske den slutgiltiga lösningen, så som man försökt göra med Skönhetsrådet? För böveln — varför inte ta in Bert Karlsson, Göran Skytte, Lars Ramqvist, E-Type, Frank Andersson och några fler pålitliga mannar och stompa ut varenda rödvinspimplande utvecklingsfientligt bolsjevikmaoistiskt haschskägg och skogstroll när vi ändå är i farten? Gösta Bohman är väl dessvärre alltför död vid det här laget men Gio Petré kanske vi kan få igång? Let's get ready to Rumble!!! Apropos skägg så är Stel von Holstein bara en i raden av "entreprenörer" jag mött längs mitt livs väg vilka efter upseendeväckande konkurser och andra ekonomiska katastrofer lagt sig till med skägg, hals- och armband och andra hippie light-attribut. Vi talar om ett syndrom där också modeprofilen Johan Lindeberg är ett samtida exempel. Jag var under slutet av nittiotalet fascinerad — eller rättare sagt skräckslagen — över Stael von Holsten och såg till att intervjua honom i avsikt att för historien dokumentera hans tankevärld och den galna tidens anda. Jag lämnar er denna misantropiska lördagseftermiddag med att citera mig själv från Framtiden.nörd, mitt eget favoritkapitel i min bok Sekelskifte i Stockholm. Jag kan bara konstatera att jag när jag skrev dessa rader hyste en på tok för optimistisk tro på hur vår snara framtid skulle komma att värdera denne man. "IT phone home" Ja, IT är borta nu, detta vårt en gång så allom saliggörande utomjordiska väsen. Borta är alla @:n i företagsnamn, logotyper och till och med på pins, förutom då i vissa av vår landsbygds avlägsna avkrokar och kommunala korridorer. Priserna på sextio- och sjuttiotalsdesign är åter nere på realistiska nivåer och under dem skvalpar sig lågkonjukturen fram där nere i vågdalen. Jan Stenbeck är död. Hans lärljunge och förmente digitale epigon Johan Stael von Holstein trampar åter fosterländsk jord efter ett par säsonger som ski-bum i Verbier där han i likhet med andra vanärade förlorare lagt sig till med en lösare, neohippiefierad framtoning, komplett med långt hår, fårskinnspäls, tibetansk stickad mössa och ett ödmjukare, avslappnat, ja närmast avklarat leende, signalerande att här har ni en man — och inte någon djävla nörd! — som sett framtiden komma och gå men som skiter i vilket; som skaffat sig vidare vyer än så. Han talar vagt om "nya projekt", men det vi vet säkert är att hans namn och gestalt redan har intagit sin plats bredvid Hjalmar Mehr, Krueger, Galenpannan, Carendi, Barnevik, Erik IV och alla de andra olycksbröderna där nere i vår svenska historias herostratiska hålor, kommen knappt halvvägs, förhoppningsvis, på sitt jordelivs strävsamma vandring. En klen tröst är väl att detta namn med till visshet gränsande sannolikhet sedan länge kommer att ligga begravt under tjocka lager av de nya tidernas glömska och likgiltighet den dag då det blir dags för hans slut. PS. Som om allt det ovanstående inte vore nog rymmer dagens SvD också en intervju med vårt nya borgarråd med ansvar för stadsbyggnadsfrågor, moderaten Kristina Alvendal. Det var hon som ville lägga ned Skönhetsrådet då hon ansåg att detta stod i vägen för utveckling av Stockholmsregionen och som när detta visade sig svårgenomfört tog in E-Type i detta tandlösa organ. Intervjun är långt ifrån någon sinekur för oss som förfärats över de senaste fyrtiofem årens degeneration av svensk arkitektur och byggande och som försöker inbilla oss en ljusning någonstans där bortom horisonten. Alvendal ombeds också välja tre favoritbyggnader. Hennes första val är överraskande och glädjande — Sydneyoperan, denna ultraradikala byggnad som är ett av modernismens allra förnämsta verk. De andra två är lika överraskande och än mer deprimerande — Söder torn och Svea torn. Faktum är att det är första gången jag hört någon säga något positivt om Söder torn. Låt oss säga att det inte bådar särskilt gott för den närmaste framtidens byggande i vår plågade huvudstad. DS. PPS. DJÄVLAR! Missa inte dagens krönika (25 september) i Metro av allas vår von Holstein. Det här gossebarnet är som Terminator. Han kommer fortsätta framåt ända tills han krossas i en bilskrotpress. Till och med då kommer ett öga fortsätta blinka rött under det man trodde var kött och blod. Hans analys är sagolik: IT-bubblan var journalisternas fel, liksom finanskrisen (i och för sig håller jag delvis med honom, fast av motsatta skäl). Den ende som är utan skuld är som vanligt Johan själv. Hans lösning på den finanskris i USA som vi länge kunnat förutse och som vi nu alla får tugga på konsekvenserna av är än mer fantastisk: mer otyglad kapitalism och mindre "välfärd". Helt underbart! Om Bush och hans män ändå hade lärt sig den läxan så hade vi sluppit allt detta. På med en nolla till på alla direktörslöner bara! Släpp alla bromsar och låt entreprenörerna skena! Skjut alla uteliggare och bidragsberoende! Förklara krig mot Iran, Syrien, Nordkorea, Ryssland och Kina! In med von Holstein bland björnarna på Skansen! JIHAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!DDS. PPPS. Det skulle baske mig ej förvåna mig om vår vän på Iqube också har en svanktatuering där det står "Fyra små rätter — biff med bambuskott, fritaereda räkor i sötsur sås, wokade nudlar & fläskkött med cashewnötter" fast han själv tror att det står "Den moderna renässansmänniskan", ett uttryck han lärt sig av sin vän och IT-orakelkollega med hårpiskan, vad är det han heter, han som också blev new age och hippie light efter konkursen? Tänk att man glömmer så snabbt...DDDS PPPPS. Christer Sturmark, så var namnet! Var tvungen att slå upp det i min egen bok. Så fungerar glömskan — den sållar bort det medelmåttiga. En riktigt härlig kille är han hur som helst — just en sådan som kommer fram när man vänder på en sten, för att än en gång citera min gamle vän och atropoligiske medbrottsling "Tomas Almgren", en yngling som en gång anno 1962 föddes i fikonsträdets skugga i det fjärran Teheran med det långväga namnet Siawash Horsiar. DDDDS.
Kan inte låta bli att lägga upp den här bilden på karln också. Gillar honom i hans mer
Senaste blogginläggen
<span style="color:#00649c;">13 september, 2008</span><br>Varför odlar så många förlorare skägg efter konkurser och andra angelägna frågor