Vanity of Man i Borås: med Nicho Södling
Så är den äntligen invigd och visad för allra första gången, vår käre vän och mångårige medarbetare Nicho Södlings utställning Vanity of Man. Vi var en liten men stabil samling första sorteringens homo sapiens som hade företagit resan från huvudstaden för den gångna lördagens vernissage på Abecita corsettfabrik konstmuseum vid köpcentret Knalleland. Det länder detta museum och hela textilstaden till heder att man blev först i Sverige och världen med att visa detta unika material.
Flodfärd på Omo River i södra Etiopien 1988
Jag har varit engagerad i projektet alltsedan Nicho genomförde sin första fotografiska expedition i floden Omos delta i sydvästra Etiopien 2003. Sedan dess har Nicho, med hjälp och stöd från bland andra Eder ödmjuke, förgäves försökt intressera olika institutioner och förlag för både utställningen och en bok. Fåkunniga representanter har slentrianmässigt avfärdat Nichos bilder som “afrikabilder” av ett slag man redan “sett,” detta trots att Nichos "modeporträtt" från stammarna i Omodeltat är starkare och bättre än både Irving Penns och Leni Riefenstahls världsberömda “motsvarande” bilder.
Däremot har några av den svenska fotografins klassiska mästare, sådana som Hasse Persson, Håkan Ludwigsson och Hans Hammarskiöld, förstått kvaliteten och ställt sig bakom projektet. Samtliga var också närvarande vid den välbesökta vernissagen, där Hammarskiöld samtidigt invigde sin utställning Barnasinne. Liksom övriga besökare var de tagna av kraften och den sällsynta personliga närvaron och nerven i Nichos bilder. I vår kommer Nichos utställning till Stockholm i mindre skala. Vi hoppas att isen nu är bruten och att den sedan skall kunna fortsätta sin resa inom och utom landets gränser. Vi är också fast beslutna om att publicera en fantastisk bok med bilderna.
Vid middagen på fredagskvällen lovade jag också högtidligen att följa med på Nichos tredje resa till Omodeltat, för att samla material till bokens text. Utöver bildernas kvalitet så är ännu en bidragande orsak till mitt engagemang i projektet att jag faktiskt redan en gång själv har besökt detta avlägsna, svårtillgängliga, tidigare isolerade område nära gränsen till Sudan. Året var 1988. Jag reste tillsammans med min käre far på en minst sagt exklusiv, mycket äventyrlig flodexpedition under ledning av den legendariske amerikanske vildmarksguiden Conrad Hirsh, en underbar man som tyvärr avled i hjärntumör 1999.
Flodfärd på Omo 1988. Vår etiopiske guide, var namn jag glömt, med delikat kattfisk. I bakgrunden givetvis pappa Sven Britton
De första tio dagarna gick färden genom en floddal som är helt obebodd av människor på grund av den ymniga mängden tse tse-flugor, stora bestar som försåg sig med riktiga tuggor kött, men som däremot är desto rikare på vilda djur, i första hand flodhästar och krokodiler. Vi såg som mest över trehundra flodhästar under en och samma dag. De var angenäma men respektingivande bekantskaper, då de hela tiden hotade välta våra gummibåtar till förmån för de otaliga krokodilerna. Flera gånger tvingades vi avfyra våra raketpistoler som avskräckning. En och en halv av de fyra gummibåtarna brann också upp en morgon som kunde blivit ödesdiger. Vi tog oss med svårighet ned för flera vilda forsar och råkade ut för åtskilliga andra missöden, utan satellittelefoner eller andra kommunikationsmedel, så spänning saknades ej.
Flodfärd på Omo 1988. I bakgrunden den legendariske framlidne vildmarksguiden Conrad Hirsch
Under resans sista vecka, när floden förlorade sin kraft och förgrenade sig i deltat, gick vi sakta för motor mellan olika byar, den ena mer eländig än den andra, med misär på stenåldersvis, och besökte de olika stambefolkningar vilka då haft än mindre kontakt med omvärlden än nu, mer än tjugo år senare, då väg dragits fram och bland annat flera kända dokumentärfilmer gjorts från området. Jag kan ju inte förneka er att ta del av några bilder från vår resa den gången. PS. I nästa vecka är det för övrigt äntligen dags att åter styra kosan till det kära fjärran Etiopien, för första gången på väl ett årtionde. Lovar att återkomma i ärendet...DS.
Vanity of Man i Borås: med Andreas Ackerup

Vanity of Man i Borås: med Anders Fransson

Vanity of Man i Borås: välbesökt på vernissagen

Flodfärd på Omo 1988. Kaxige Gary, en av våra fyra vildmarksguider, har lånat ut sina glasögon

Flodfärd på Omo 1988. Pappa Sven, den notoriske nudisten och exhibitionisten. Notera den enda tillåtna bad/tvättningsytan som avgränsas av båten, skyddad från krokodilerna...

Flodfärd på Omo 1988

Flodfärd på Omo 1988. Pappa Sven undersöker ett av många dödsdömda spädbarn i en av de många erbarmliga byar vi besökte längs floden. Kommer aldrig glömma stanken av det ruttna flodhästköttet som låg och stekte i eftermiddagssolen i den 40-gradiga hettan

Flodfärd på Omo 1988. pappa Sven vid resans slut, den svenska missionsstationen mitt i ödemarken varifrån vi blev hämtade med gammal DC 3:a tillbaka till Addis

Relaterade artiklar:
Beaverland
Denna text om min älskade andra (eller första..?) hembygd Dalarö var den största av de nya texter jag författade för min skriftsamling Sekelskifte i Stockholm, först publicerad 2004.
Djupt inne i Östermalm
Det var med viss tvekan jag 1997, för 29 år sedan, åtog mig uppdraget att författa en gonzodrapa över min egen hembygd Östermalm, i samma anda som mina tre föregående skandalsuccéer om i tur och ordning Södermalm, City och Göteborg.
En mindre blygsam begynnelse
Jag begynte min bana som skribent tidigt. Jag läste omättligt som barn. Redan som femtonåring var jag väl bevandrad i den nordiska proletärlitteraturen, Martinson, Johnson, Moberg, Hamsun, Linna, med Strindberg i bakgrunden. Jag började skriva texter tror jag redan före tonåren. Jag kan inte minnas att jag någonsin på allvar f…
Sekelskifte i Stockholm
Min första skriftsamling med texter författade 1994–2004, publicerad 2004. Boken har av flera skribenter kalladts för en modern Röda rummet. Som något av en klassiker måste den räknas. Här ingår många av de texter som också finns tillgängliga som e-böcker, separat och i









