Claes Britton 2

Bilder av Pierre Björk, Johan Edlund, Mauro Scocco, Sven Britton, Francoise Lepenven, Karina Ljungdahl, Magnus Reed, samt Pia Koskela och Gerard Polisset (gonzoillustrationer)

Efter gymnasiet arbetade jag under en tid, spelade basket och läste sedan litteraturvetenskap vid universitetet, innan jag genom ett märkligt kryphål lyckades komma in på Journalisthögskolan i Stockholm. Jag gjorde min praktik på Dagens Nyheter och började redan under skoltiden att skriva för tidningen. Jag nådde omedelbart framgång med en serie stora och uppmärksammade undersökande reportage men blev lika snabbt en kontroversiell figur. Jag fann mig inte till rätta med dagspressjournalistiken. Därför tog jag i slutet av åttiotalet chansen att övergå till magasin, först då nystartade Z och därefter CliC och då likaledes nygrundade Café. Här fick jag tillfälle att vid sidan av skrivandet utveckla mina tidigt väckta visuella intressen. På Café och Rosenudde förlag träffade jag min blivande hustru Christina som sedan dess har varit min kollega och kompanjon. Vi hoppade av från förlaget tillsammans när det bytte ägare och grundade istället 1992 vår design- och brandingbyrå BrittonBritton samt det internationella engelskspråkiga mode-, kultur- och livsstilsmagasinet Stockholm New (utgivet i tolv nummer 1993–2002). Utöver mina roller som creative director för BrittonBritton och chefredaktör för Stockholm New så har jag fortsatt att skriva ”vid sidan om”, numera dock bara sporadiskt för tidningar och magasin. Jag begick en blygsam debut som författare 1991 med ungdomsboken Kick off (Raben&Sjögren) och har genom åren medverkat i ett försvarligt antal svenska och internationella böcker, de flesta med anknytning till mode, konst, fotografi och design. Under tvåtusentalet har jag äntligen fått möjlighet att utveckla mitt författande med böckerna Sekelskifte i Stockholm (Norstedts 2004), PA&Co — mer än en kokbok (Stockholm New Publishing 2006) och Min mamma är död (Albert Bonniers Förlag 2010). 2013 utgav vi vår bok Stockholm New (Stockholm New Publishing) — en femhundrasidig visuell kavalkad som även innehåller ett urval av texter från de tjugo föregående åren. Jag arbetar för närvarande flera böcker, bland annat en stor biografi och en ännu större litterär självbiografisk ”gonzopikaresk”. ‘His hallucinated vision strikes one as having been, after all, the sanest’ Nelson Algren om Hunter S Thompson Efter gymnasiet arbetade jag under en tid, spelade basket och läste sedan litteraturvetenskap vid universitetet, innan jag genom ett märkligt kryphål lyckades komma in på Journalisthögskolan i Stockholm. Jag gjorde min praktik på Dagens Nyheter och började redan under skoltiden att skriva för tidningen. Jag nådde omedelbart framgång med en serie stora och uppmärksammade undersökande reportage men blev lika snabbt en kontroversiell figur. Jag fann mig inte till rätta med dagspressjournalistiken. Därför tog jag i slutet av åttiotalet chansen att övergå till magasin, först då nystartade Z och därefter CliC och då likaledes nygrundade Café. Här fick jag tillfälle att vid sidan av skrivandet utveckla mina tidigt väckta visuella intressen. På Café och Rosenudde förlag träffade jag min blivande hustru Christina som sedan dess har varit min kollega och kompanjon. Vi hoppade av från förlaget tillsammans när det bytte ägare och grundade istället 1992 vår design- och brandingbyrå BrittonBritton samt det internationella engelskspråkiga mode-, kultur- och livsstilsmagasinet Stockholm New (utgivet i tolv nummer 1993—2002). Utöver mina roller som creative director för BrittonBritton och chefredaktör för Stockholm New så har jag fortsatt att skriva ”vid sidan om”, numera dock bara sporadiskt för tidningar och magasin. Jag begick en blygsam debut som författare 1991 med ungdomsboken Kick off (Raben&Sjögren) och har genom åren medverkat i ett försvarligt antal svenska och internationella böcker, de flesta med anknytning till mode, konst, fotografi och design. Under tvåtusentalet har jag äntligen fått möjlighet att utveckla mitt författande med böckerna Sekelskifte i Stockholm (Norstedts 2004), PA&Co — mer än en kokbok (Stockholm New Publishing 2006) och Min mamma är död (Albert Bonniers Förlag 2010). 2013 utgav vi vår bok Stockholm New (Stockholm New Publishing) — en femhundrasidig visuell kavalkad som även innehåller ett urval av texter från de tjugo föregående åren. Jag arbetar för närvarande flera böcker, bland annat en stor biografi och en ännu större litterär självbiografisk ”gonzopikaresk”.

Utöver mina roller som creative director och copywriter för BrittonBritton och chefredaktör för Stockholm New så har jag fortsatt att skriva ”vid sidan om”, numera dock bara sporadiskt för tidningar och magasin. Jag begick en blygsam debut som författare 1991 med ungdomsboken Kick off (Raben&Sjögren) och har genom åren medverkat i ett försvarligt antal svenska och internationella böcker, de flesta med anknytning till mode, fotografi och design. Under 2000-talet har jag äntligen fått möjlighet att utveckla mitt författande med böckernaSekelskifte i Stockholm (Norstedts 2004), PA&Co — mer än en kokbok (Stockholm New Publishing 2006) och Min mamma är död (Albert Bonniers förlag 2010). Jag skriver för närvarande på en ny större litterär bok med självbiografist innehåll. Efter gymnasiet arbetade jag under en tid, spelade basket och läste sedan litteraturvetenskap vid universitetet, innan jag genom ett märkligt kryphål lyckades komma in på Journalisthögskolan i Stockholm. Jag gjorde min praktik på Dagens Nyheter och började redan under skoltiden att skriva för tidningen. Jag nådde omedelbart framgång med en serie stora och uppmärksammade undersökande reportage men blev lika snabbt en kontroversiell figur. Jag fann mig inte till rätta med dagspressjournalistiken. Därför tog jag i slutet av åttiotalet chansen att övergå till magasin, först då nystartade Z och därefter CliC och då likaledes nygrundade Café. Här fick jag tillfälle att vid sidan av skrivandet utveckla mina tidigt väckta visuella intressen. På Café och Rosenudde förlag träffade jag min blivande hustru Christina som sedan dess har varit min kollega och kompanjon. Vi hoppade av från förlaget tillsammans när det bytte ägare och grundade istället 1992 vår design- och brandingbyrå BrittonBritton samt det internationella engelskspråkiga mode-, kultur- och livsstilsmagasinet Stockholm New (utgivet i tolv nummer 1993—2002). Utöver mina roller som creative director för BrittonBritton och chefredaktör för Stockholm New så har jag fortsatt att skriva ”vid sidan om”, numera dock bara sporadiskt för tidningar och magasin. Jag begick en blygsam debut som författare 1991 med ungdomsboken Kick off (Raben&Sjögren) och har genom åren medverkat i ett försvarligt antal svenska och internationella böcker, de flesta med anknytning till mode, konst, fotografi och design. Under tvåtusentalet har jag äntligen fått möjlighet att utveckla mitt författande med böckerna Sekelskifte i Stockholm (Norstedts 2004), PA&Co — mer än en kokbok (Stockholm New Publishing 2006) och Min mamma är död (Albert Bonniers Förlag 2010). 2013 utgav vi vår bok Stockholm New (Stockholm New Publishing) en femhundrasidig visuell kavalkad som även innehåller ett urval av texter från de tjugo föregående åren. Jag arbetar för närvarande flera böcker, bland annat en stor biografi och en ännu större litterär självbiografisk ”gonzopikaresk”. Efter gymnasiet arbetade jag under en tid, spelade basket och läste sedan litteraturvetenskap vid universitetet, innan jag genom ett märkligt kryphål lyckades komma in på Journalisthögskolan i Stockholm. Jag gjorde min praktik på Dagens Nyheter och började redan under skoltiden att skriva för tidningen. Jag nådde omedelbart framgång med en serie stora och uppmärksammade undersökande reportage men blev lika snabbt en kontroversiell figur. Jag fann mig inte till rätta med dagspressjournalistiken. Därför tog jag i slutet av åttiotalet chansen att övergå till magasin, först då nystartade Z och därefter CliC och då likaledes nygrundade Café. Här fick jag tillfälle att vid sidan av skrivandet utveckla mina tidigt väckta visuella intressen. På Café och Rosenudde förlag träffade jag min blivande hustru Christina som sedan dess har varit min kollega och kompanjon. Vi hoppade av från förlaget tillsammans när det bytte ägare och grundade istället 1992 vår design- och brandingbyrå BrittonBritton samt det internationella engelskspråkiga magasinet Stockholm New (utgivet i tolv nummer 1993-2002). Utöver mina roller som creative director för BrittonBritton och chefredaktör för Stockholm New så har jag fortsatt att skriva ”vid sidan om”, numera dock bara sporadiskt för tidningar och magasin. Jag begick en blygsam debut som författare 1991 med ungdomsboken Kick off (Raben&Sjögren) och har genom åren medverkat i ett försvarligt antal svenska och internationella böcker, de flesta med anknytning till mode, konst, fotografi och design. Under tvåtusentalet har jag äntligen fått möjlighet att utveckla mitt författande med böckerna Sekelskifte i Stockholm (Norstedts 2004), PA&Co — mer än en kokbok (Stockholm New Publishing 2006) och Min mamma är död (Albert Bonniers förlag 2010). 2013 utgav vi vår bok Stockholm New (Stockholm New Publishing) en femhundrasidig visuell kavalkad med ett urval av texter från de tjugo föregående åren. Jag arbetar för närvarande flera böcker, bland annat en stor biografi och en ännu större litterär självbiografisk ”gonzopikaresk”.

Efter gymnasiet arbetade jag under en tid, spelade basket och läste sedan litteraturvetenskap vid universitetet, innan jag genom ett märkligt kryphål lyckades komma in på Journalisthögskolan i Stockholm. Jag gjorde min praktik på Dagens Nyheter och började redan under skoltiden att arbeta för tidningen, dock aldrig som fast anställd. Jag nådde omedelbart framgång med en serie stora och uppmärksammade reportage men blev lika snabbt en kontroversiell figur.

Jag fann mig inte till rätta med dagspressjournalistiken utan tog därför chansen att övergå till magasin, först på då nystartade Z och därefter på CliC och Café, där jag fick tillfälle att vid sidan om skrivandet utveckla mina tidigt väckta intressen för mode och för det visuella. På Café och Rosenudde förlag träffade jag min blivande hustru Christina som sedan dess har varit min kollega och kompanjon. Vi hoppade av från förlaget tillsammans när det bytte ägare och grundade istället BrittonBritton och Stockholm New 1992.

Röster om mina texter

"Han ser Stockholm som både hembygd och storstad. Han är en gonzoflanör. Hunter S Thompson med Hjalmar Söderbergs ögon.” – Johan Hakelius  

"Har aldrig haft så roligt på svenska" – Bodil Malmsten "På nattduksbordet ligger just nu Sekelskifte i Stockholm, av Claes Britton. Rasande journalist som törs vara känslomässig, Hunter S. Thompson på Dalarö. Fear and lothing in Stockholm. Ej för ömsinta" – Bodil Malmsten, www.finistere.se "Kulturetablissemanget kommer aldrig att veta hur de ska förhålla sig till din bok, eftersom den är så skandalös i sitt klassperspektiv. Själv kommer jag ju från en annan klass, men jag kan ju se att det du skriver är helt sant. Framför allt är det ju så inihelvete roligt" – Stig Larsson "Det är väldigt sällan man läser något som är så roligt" – Horace Engdahl "Det är utan tvekan en modern Röda Rummet, men en enorm vrede och energi som pyser och väller fram. Jag känner igen mig och håller med i allt. Men framför allt har den ju ett sådant djävla gott humör och är så djävla kul att läsa!" – Ulf Linde "En förbannat rolig bok!" – Klas Östergren "...Vilka högeligen roliga skarpa fyndiga stycken — mina egna Östermalm och Sommaröarna förbleknar med sin större välvilja, även om jag råkar ha avsnitt om samma sak, eftersom vi har samma bakgrund ehuru trettio år skiljer oss. Texter som dessa har tendens att åldras, men tio år efter nedskrivandet (?) tycks de mig fräscha och fortfarande helt aktuella — främst genom sitt vitala språk" – Per Wästberg "Den hatiska klagosången riktigt glöder i all sin munterhet" – Fredrik Sjöberg, Svenska Dagbladet "Texten flyter fram som en mäktig flod, utan tvekan eller språkliga hinder" – Bo Madestrand, Dagens Nyheter "Ja, han är vidrig och Old School och bakåtsträvande — det har å andra sidan alltid varit en smart strategi, som jag själv är svag för" –Natalia Kazmierska, Expressen "Bitter? Nostalgisk? Sentimental? Elitistisk? Snobb? Jag är alltsammans, erkänner han. Men framför allt är han rolig. Och arg. På alla dumma j-vlar! (...) Och han har skrivit något så ovanligt som en viktig bok om Stockholm" – Susanna Popova, Svenska Dagbladet "Att döma av det stela leendet hos de kvardröjande randiga skjortorna och deras guldbehängda röntgenkvinnor kan detta sanningssägande komma att betraktas som vår tids Röda Rummet. Vid nästa sekelskifte" – Peppe Engberg, Dagens PS "Att läsa boken är en sorts antifobisk terapi — en konfrontation med både skrattretande och obehagliga minnen som gör oss bättre rustade nästa gång vi står inför tider präglade av Sodom och Gomorra" – David Ryffé, Scoop "Stilen är vildsint, ja uppskruvad. Globen är en "praktfullt upp-peggad pungkula och vattenfestivalen en `kväljande sörja av fulhet´, nedplöjd i `den simplaste kommersialismens öppna köttsår´. Han brukar verkligen raseriets blåslampa och ironins frätande syra" – Dan Sjögren, Sundsvalls Tidning "Jag minns hur jag förr trodde att de här Djursholmstjejerna var det ultimata kapet: renliga, välklädda med sammatslen hy och perfekt sminkning. Nu slås jag av hur osensuella de är. Jag kommer omedelbart att tänka på Claes Britton, reklammakare, journalist, överklass och socialdemokrat. Uppvuxen och boende på Östermalm — som han älskar över allt annat — kan han som ingen annan skildra den svenska överklassen med eleganta, roande och brutala sågningar av sina grannar och vänner" – Pontus Herin, I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra (Frank, 2008) "Att skrattdöden dö Åh vad jag inte kan slita mig från Sekelskifte i Stockholm — blir helt pavlovsk i mitt dregglande när jag skymtar det rosa omslaget i handväskan och passar på att skratta ohämmat av bara farten. Läste kapitlet om Söder på kafferasten och trots att jag tyckte om Söder som det var förut, dvs lite slaskigare än nu, skriver han ju så charmigt, Britton, ur en tristessig men bitter Hedvig Eleonora-synvinkel: det är alltså charmigt trots att han totaldissar. (År 2007 fortsätter jag att vara irriterad på de satans mediamänniskorna som egentligen borde bo i Atlas eller Birkastan för att come on, ni är inte ett dugg rough edge, skitiga eller spontana: man får ju inte ens röka i era renoverade söderlgh & ni har badrummen fulla av Armaniprodukter (en riktig söderkis vet inte skillnaden mellan Armani & Biotherm och han använder tvål, inte rengöringsprodukter.)) Fatta hur jag garvar när han skriver om att delar av Söder verkar längta efter att bli något slags svenskt SoHo — hur många var vi inte som skrattade så vi tjöt när vi först hörde talas om SoFo?! (Vissa av oss gör det fortfarande men jag har en känsla av att vi alla numera bor mitt i sunken på Fridhemsplan ist för i en etta för två millar på Nytorget.) Hsh: roligt värre + stockholmsporr och -nostalgi" – Bokhora OMG, har precis, inspad av Bodil, börjat läsa Claes Brittons Sekelskifte i Stockholm (finaste subtiteln: "en subjournalistisk expedition mot botten av en ny tid") och är den ofantligt underhållande, bitsk, rolig, syrlig — I love it!! Missade själv hela 90-talet i Sthlm & just nu känns det som finaste fringisen till ett studielån som kommer äga mig livet ut. Ärligt: Waterfestivalen? Vem i helvete..?!" – Bokhora ”Sveriges bäste stockholmsskildrare” – Knut Kainz Rognerud

Medverkande

Pierre

Danne